Roadtrip Sverige – dag 2 – Sala

På väg mot Gävle stannade vi till i Sala och besökte Sala silvergruva.

Jag tog mig en sightseeing ovan jord och killarna en guidad tur under jord.

Klockan ringde till bön och vid arbetspassens början och slut. Det var även klockan som signalerade när det hänt olyckor i gruvan.

Drottning Christinas schakt var det första och det största schaktet. Det är hela 5 meter i diameter. När man kom på att små hästar kunde arbeta i gruvorna var det i detta schaktet som de hissades ner och upp. En till två gånger om året fick gruvhästarna komma upp från gruvan.

Här stod ångmaskinerna som pumpade ut vattnet från gruvan. Det runda huset rymmer nedgången till ett annat gruvschakt. Skorstenen till höger i bild har varit mycket högre. På grund av rasrisk har den sänkts.

Knektschaktet är ytterligare ett schakt. Här slutat de flesta guidningarna med en hissfärd uppåt.

Hjälm var ett måste på guidningen:

En hacka och en hammare var de verktyg som gruvarbetarna hade att arbeta med. Verktygen behövdes värmas upp för att det överhuvudtaget skulle gå att hacka loss från berget. 10 cm om dagen hackade man sig inåt. Vilket jobb!

Victor fick assistera och skulle gissa vilken av två stenar som innehöll silver. Det var den som var tyngst. Vilket Victor hade full koll på.

Gruvgångar, gruvschakt och trappor.

Gruvan är riktigt stor. Ser du ”personen” längst ner?

Guiden sjöng en gruvvisa som avslutning och sedan var det dags för hissfärd upp genom Knektschaktet.

Och så kom mina gruvarbetare upp ovan jord igen.

Vagn och (gigantisk) blåsbälg som användes i gruvan.

”Skor” som gruvarbetarna hade. Skåran undertill var anpassad till stegpinnarna som gruvarbetarna klättrade upp och ned för, samt när de åkte hisstunnan upp och fick stå på kanten.

Vy från området:

En upplevelserik förmiddag. Jag var fullkomligt nöjd med min ovan jord tur och att få lyssna på killarnas berättelser om deras under jord tur. Känns som om jag fick ut det mesta av denna plats 😁.

Roadtrip Sverige – Vadstena

Här kommer lite smått och gott i bilder från Vadstena.

I gårkväll deltog vi i mötkervandring med Hertig Magnus och en vakt. Hertig Magnus – Gustav Vasas tredje son. De delade med sig av historier från slottets och Vadstenas historia. Tyvärr var det lite för hoppigt mellan historierna, det var svårt att hitta den röda tråden. Det kändes som om att de skulle få in så många historier som möjligt och upplevelsen blev tyvärr hackig. Detta till trots gjorde både vakt och Hertig Magnus bra ifrån sig, och bjöd på sig själva.

Tidig morgon i Vadstena. För att ta sig till servicecenter behöver jag passera slottsgården. Inga problem i morgonljuset 🌞😁.

Roadtrip – Sverige – dag 1

I år har vi hyrt husbil för att ta oss på roadtrip i Sverige, med slutstation Höga Kusten.

Jag har redan – innan avfärd – blivit frustrerad över att vistas i husbilen. Jag räcker inte till. Ynka 5 cm på längden känns som om det hade gjort underverk. Jag klättrar mest hela tiden för att komma till och för att nå saker och ting.

Killarna har installerat sig i princip hela bilen. Jag känner förväntan och äventyrslustan i dem. Jo, det ska nog bli bra det här. Tätt inpå varandra.

Vi körde inte så långt innan första stoppet. Vi kom hela vägen till Biltema i Lund 🤣. Jaja, vi behövde inhandla lite saker för resan så det var väl en bra början. Det märks att det är ett litet större fordon än vanligt. Tar upp 4 (!) parkeringsplatser.

Färden flöt på bra på lugna vägar. Trots att första kön kom redan 20 minter efter Lund, två ambulansomkörningar och en tutande Tesla.

I natt bor vi med Vadstena slott som granne (4 minuter bort). Så vad passar inte bättre än ett besök där ikväll?! Guidning med självaste Hertig Magnus – Gustav Vasas tredje son – i de lite mörkare vråna av slottet.

Nej, ingen spökrunda. Men jag kan ändå inte låta bli att fundera på vad som kommer dyka upp i Vadstenas mörka historieberättande.

Sista dagen – Vatikanstaten

Planen var att göra hela Vatikanen. Det vill säga Vatikan museumet, Sixstinska kapellet och Peterskyrkan.

Sen backade jag och ville inte gå i muséet. Fast gärna Sixstinska kapellet och Peterskyrkan. Det går inte att endast besöka kapellet utan att besöka muséet. Då fick det vara.

Tillsammans med killarna bestämde vi att målet var att besöka världens minsta land. För att kunna säga att vi varit där. Och så fick vi se hur det blev sen.

Längs med vägen mot Vatikanstaten står i vanlig ordning de som vill sälja guidade turer. Den ena bättre än den andra. Vi fortsätter gå. Vi vet var vi ska och hur vår plan ser ut. Den innefattar inga guidade turer.

Vid en korsning när vi står och väntar på grön gubbe, passar en kille på att börja prata med oss. Vi är snabba till att säga att vi inte är intresserade. Det visar sig då att han endast är informatör. Han säljer inget utan vill bara ge information. Bland annat säger han att det finns de som vill sälja inträdesbiljetter till Peterskyrkan. Gå inte på det, det är gratis att gå in. Vi tackar för informationen och går vidare mot Vatikanen.

Snart hejdas vi igen av en kille, en so denna gång vill sälja ”skip the line/guidadtur”-biljetter till Vatikanmuseumet, Sixstinska kapellet och Peterkyrkan. Han säger också att det är 4 timmar lång kö… Jag tyckte mig höra att han skulle ha 4000kr för det! Inte helt säker, men säker är jag att det var många kronor han ville ha. Roger sa något om att vi skulle bara gå in på området. Vi skulle inte besöka muséet. Killen rycker på axlarna och slår ut med händerna och undrar vad vi överhuvudtaget ska där och göra då?!

Jag skulle kunna ha svarat honom; Tja, insupa atmosfären, uppleva Petersplatsen och kunna säga att jag varit i världens minsta land. Fast, han hade nog inte förstått det…

Äntligen har vi tagit oss fram hela vägen till Vatikanstaten. Ett land att gå in i utan att behöva ha köpt en speciell biljett eller visa pass. Ingen tullgrän, men ändå ett eget land.

Vi står och funderar på var vi ska gå någonstans och blir då haffade en tredje gång. Det visar sig att denna italienska kille har bott i norra Sverige och talar svenska. Det var ju i och för sig ett annorlunda och roligt inslag. Han konstaterade att vi var från södra delarna, med våra skorrande ”R”. Ett bra sätt att fånga turister. Vi får en karta av honom över området och så vill han – så klart – sälja en guidad tur. Denna gång var priset lite lägre. Endast 1500kr för hela familjen…

I detta läge var det väldigt skönt att vi redan innan bestämt att vi inte skulle bry oss på att besöka Vatikanmuseumet eller Sixtinska kapellet. Det var lätt att säga nej tack. Killen menade att vi dessutom slapp stå 1,5 timme i kö för att komma in i Peterskyrkan, då vi genom deras guidade tur kom in bakvägen rakt in kyrkan.

Hmmm, att betala 1500kr för att slippa 1,5 timmes kö till Peterskyrkan som är gratis att besöka… Nja, då avstår jag hellre besöket.

Vi tackade för oss och kunde – äntligen – ta oss in på Peterstorget.

Lite regn var bara skönt. Det är fortfarande varmt.

Tea Room

Vid slutet av Spanska trappan (eller vid början beroende på hur man tänker och var man står) hittade vi ett engelskt inspirerat Tea Room. Det var så himla mysigt att gå in där i kombinerad butik/café. Svalt och skönt var det också. Personalen var klädda i tidsenlig klädsel från 1900-talets början.

Babington’s är en äkta engelsk teasalong som öppnades av två unga brittiskor som kom till Rom 1893 med 100 pund på fickan och föresatsen att starta ett eget företag i staden. Eftersom det vimlade av britter här blev det ganska självklart att öppna en äkta engelsk teasalong. På den tiden var det bara apoteket som sålde te i Rom. Salongen blev omåttligt populär och än idag är det otänkbart för många att lämna Piazza di Spagna utan ett besök på Babington’s.

Och ja, visst borde vi ha beställt in te och en kaka. Det hade helt klart varit mer rätt. Fast jag var sugen på en kall kaffe och killarna gjorde som jag, Iced cafe Frappé blev det till oss.

Medans Roger beställde in en cafe Americano som serverades på det mest gemytligaste sätt jag sett på länge. Det var dockservis känsla över det hela.

En riktigt god avslutning på kvällen.

Precis som jag minns det

Söndag kväll

Under min uppväxt tog Far med familjen till Riva del Sole norr om Rom på semester. Resor som jag tänker tillbaka på med glädje (Kanske bortsett från den gång jag hade ögoninflammation…). Och framför allt minns jag de goda pastarätterna som serverades till förrätt på middagarna.

Dagens måltid i Rom intogs på ett mindre restaurang. Jag valde pasta med tomatsås, bacon och parmesanost. Smaken var som att komma direkt tillbaka till middagarna på Riva del Sole. Riktigt gott och det är trevligt att få minnas tillbaka så många år.

Inte så skrämmande trots allt

Det är fortfarande varmt i Rom. Vi tar det lugnt på förmiddagen och åker in till Rom återigen på eftermiddagen. Vi ville besöka en av se många kryptor som finns Rom, där människor begravdes för att det inte fanns plats på kyrkogårdarna. Tyvärr så låg de mest intressanta kryptor söder om Rom och resan skulle ha varit lång och varm. Vi valde därför att besöka Kapucinermunkarna’s museum och krypta med skelett från nästan 4500 munkar.

Det är ett annorlunda ställe. Först går du igenom museet som var välgjort men inte så intressant. Sedan avslutas det i kryptan där allt, även lamporna, är gjort i gamla skelett. Det var 6 olika kryptor med olika teman. I kryptorna fanns skelett med kläder på sig och en del hade lite skinn-rester kvar.

Det är en stor kontrast till alla skulpturer och annat man brukar se i Rom. Fast, jag hade hellre upplevt kryptorna söder om Rom.

Snart är vi fullärda – tågen

Lördag kväll

Det är dags att ta sig hemåt. Tågen. Lördagkväll och de går inte så ofta. Det är varmt. Terminalen har inget fläktsystem och på tågen är luften helt stillastående. Det är svårt att veta var man ska ta vägen i väntan på avgång. Att stå utanför tåget på perrongen är att föredra. Men då det inte ges någon förvarning liknade ”dörrarna stängs” vågar man inte chansa att stå kvar på perrongen. Dessutom, efter många 1000 steg är det skönt att ha en sittplats på tåget och de är få…

I alla fall. Vi sitter på tåget som ska ta oss från Flaminio till Due Point. Det stannar vid första stationen och andra. Sen rusar det förbi 3:e utan att stanna. Med förra hemresan i färskt minne reagerar Roger och Benjamin på detta. Alla tecken tydde på att detta inte var ett snabbtåg som skulle passera förbi bland annat vår station. Italienska medresenärer observerar vår förvirring och med kroppsspråk och pekande förstår vi så småningom att detta är precis som en buss – åtminstone kvällstid – där du behöver trycka på en knapp att tåget säkert ska stanna vid nästa station. För det finns ju inga garantier att det finns nån som ska hoppa på tåget.

Roger som blev lite stressad var på väg ut från tåget vid stationen innan vår, där vi hade stannat. Men jag, killarna och italienarna fick snabbt hejdat honom och höll kvar honom på tåget. När vi lämnade stationen så tryckte en av italienarna på knappen och menade att nu var allt ok.

Tack för alla hjälpsamma människor.

Nu vet vi hur systemet fungerar.

När vi bara går

Att bara strosa runt i Rom är en upplevelse i sig. Alla dessa piazzor med fontäner och obelixer. Alla hus, de ”fina” butikerna, och hela atmosfären. Det som gör att jag känner mig tryggare att gå i en stor stad som Rom, än hemma i Malmö.

Framåt kvällningen kommer alla gatuartister fram. Det är allt från karikatyrmålare, dansare, clowner till hårflätare och sprayburksmålare. Och så alla försäljare – så klart. Det sjuder av liv och det är mysigt att bara gå omkring och insupa alltsamman.

En vägg där chokladen bara rinner ner. Wow.

Down Town Rom

Lördag em

Då det är så varmt väljer vi att åka in till Rom sen eftermiddag. Att strosa runt inne i Rom när det är 34 grader och näst intill vindstilla är ingen höjdare.

Spanska trappan på Piazza di Spagna, blev första stoppet, som vi nästan snubblade över när vi kom ut från Metron. Piazza di Spagna är en av Roms mest berömda piazzor (torg).

Den pampiga trappan byggdes som en symboliserad länk mellan den franska kyrkan Trinita dei Monti och den spanska ambassaden. En symbol för den makt huset Bourbon hade år 1700 då de blev regenter både över Spanien och Frankrike.

Jag är väl inte så imponerad av trappan. Visst, den är stor, skön att sitta i och historisk. Men det är inte så mycket mer. Kanske om det hade varit blommor på pelarna hade det gett en annan upplevelse.

2007 saboterades delar av trappan av en rattfyllerist. Mitt i högsommaren 2007 så körde en rattfull ung man sin Toyota Celica rakt ner för trappan. Ingen skadades i händelsen, men den nästan 300 år gamla trappan fick flera trappsteg förstörda. Så kan det gå.

Spanska trappan är en stor samlingsplats och här kryllar det av folk hela tiden, vilket skapar en härlig och mysig atmosfär.

Sen gav vi oss ut på jakt. Victor har blivit tipsad om en glassbar av en Internetvän. Så klart ska vi testa. Bredvid den gigantiska byggnaden Pantheon hittade vi en liten glassbutik. 6 personer i butiken och den är fylld.

Jag tycker italienarna (romarna?) har ett trevligt sätt att sälja glass. Du väljer storlek på bägare/strut och antal smaker och så anpassar man mängden glass efter behållaren. Alltså inte som i Sverige där du betalar för antalet kulor. På så sätt slipper man ju avstå från någon smak (tja, kanske med viss reservation att de små behållarna är 1-3 smaker – men ändå) och upplevelsen blir total.

Victors vän hade rätt. Glassen var fantastisk välsmakande. Gjord på riktiga råvaror och fantastiskt god.

Ett annat mål vi hade idag var att besöka Pantheon. Ett historiskt tempel där man under antiken dyrkade Roms 12 viktigaste gudar. Pantheon betyder ”hedra alla gudar”. Sedan 600-talet e.Kr gjordes Pantheon om till en kristen kyrka. Idag är Pantheon främst ett tempel till minne av ett flertal av Italiens mest berömda personer. Bland annat ligger konstnären Rafael begravd här tillsammans med en rad italienska kungar och drottningar.

Pantheon i sig är så mycket större än jag hade föreställt mig. Och jag kan inte låta bli att återigen fascineras av storheten i konstruktionen – som med alla andra antika byggnader.

Vid vårt första försök att komma in i Pantheon var det en lååååååång kö. Det visade sig dock att det hölls mässa i byggnaden och besökare fick hålla ut ett tag. Vi valde att gå vidare för att gör ett nytt försök senare. Det lönade sig. När vi på nytt gick förbi så var det att bara gå raka vägen in i byggnaden.

Jag har ingen bra bild på kupolen utifrån. Så det får bli ett foto från vår reseguidebok ”Med familjen i Rom”.

Pantheons mest kända attribut är den stora kupolen som utgör templets tak. Det var under 1300 år den största kupolen i världen, och är idag fortfarande världens största kupol av oarmerad (!) betong. Kupolen göts genom att man hällde 4550 ton betong över ett fackverk av trä. Hela kupolen mäter 43,3 meter i diameter. Det yttre kupoltaket var från början täckt av förgyllda bronsplattor, men metallen avlägsnades av kejsaren Konstantin II för att smältas ned till mynt.

Hålet längst upp har en diameter om 8 meter.

Hmmm, vad har jag missat? Finns det på riktigt mer att se? OM det gör! Jag har hittat en massa roligt i efterhand i ovan nämnda bok. Denna resas mål får väl bli att besöka det mest välkända.

Så, vad mer?

JO, Fontana di Trevi så klart. Fontänen som svenskan Anita Ekberg badade i. Den är stor. Fontänen rymmer omkring 3 miljoner liter vatten. Det är rätt mycket det. Då bär det begav sig ansågs fontänen ha tillgång till Roms färskaste vatten. Idag behandlas det med en cocktail av kemikalier.

Det finns så mycket detaljer i denna stora fontän, så det tar säkert en heldag – minst- för att upptäcka dem alla.