Idag tog vi oss en lugn morgon. Vi ska besöka Sveriges fängelsemuseum.Det är himla skönt att bo så nära centrum. Kunna låta husbilen stå kvar och promenera istället. Vid 11-tiden stod vi utanför muséet och då visar det sig att de öppnar först kl.12. Alltså jag har kollat deras öppettider hur många gånger som helst men inte reflekterat över öppningen. Jaja. En tur in i centrum för att upptäcka Gävle lite till. Vi konstaterar att det är ingen sommarstad. Rätt så lugnt, och folktomt faktiskt.Utanför muséet stod en trähäst. På den fick man sitta och skämmas offentligt med tyngder på fötterna när man begått orätt. Det var tillräckligt obekvämt utan tyngder tyckte killarna.
Intressanta (och upprörande) historier berättades inne på muséet. En prislista för Bödeln, pigan och soldaten som hade sex; pigan dömdes inte soldaten! Att man kunde bli avrättad på grund av ett rykte där man utpekades tala illa om de mer välbelevade. Ja, alltså det finns hur mycket makarbert som helst. Gatlopp. Den dömde tvingades springa naken på gatan, på båda sidorna stod ca 150 män med piskor och slog på den dömde. Bedömes man inte ta i och slå ordentligt blev man själv dömd till att springa gatlopp… Och i de flesta fall – om inte i alla – så var dessa straff för de fattiga, bestämda av de som hade pengarna, eller av kyrkan.
Muséet består av två byggnader, Slottsmuseét och Fängelsemuseét. Det sistnämnda är där Gävle fängelse hade verksamhet fram till 1986.Här fanns de gamla cellerna kvar, med historier om dömda och deras förhållanden som dömda till att sitta i fängelse. Vi kunde även följa hur inredningen har förändrats över tid. Från en hängmatteliknande säng utan täcke eller kudde till en mer riktig säng med madrass, kudde och täcke och även TV på rummet.
Benjamin testade att vara fånge. Fotot är taget genom titthålet i dörren.
De dömdas uppfinningsrikedom och kreativitet flödade. Tatueringsmaskiner tillverkades av rakapparater och bläckpenna. Ett sätt att tjäna pengar. Vid drogtester kissade fångarna på plåster med klorin, som fick bort indikationer på drogmissbruk. En tid fick de dömda inte ha kontakt med varandra. Det ansågs ha dålig inverkan på de dömda om de lärde känna varandra, för då kunde de gadda ihop sig efter fängelsetiden. De intagna kom på att de kunde skriva till varandra. Meddelanden som de gömde på utvalda – endast av fångarna – kända platser. För att anonymisera de intagna fick de trä en luva över ansiktet vid gemensamma stunder, t ex vid måltider. Jag funderar dock på hur de fick maten i sig…
Ja, det fanns fler roliga historier från de intagnas kreativitet.För att hantera besvärliga intagna och försöka lugna dem kunde de läggas i ett liknande badkar. Om det hälldes i vatten och temperaturen på det i så fall, vet jag inte. Men bara känslan att lägga sig under överdraget får det att rysa i mig.
Jag avslutar med en historia om ett rymningsförsök som får en rolig twist. Jag hoppas du kan läsa vad det står på fotot.
Ledord som har präglat fängelsets historia.Det finns så mycket mer att berätta. Detta är ett museum värt att besöka. Framför allt utifrån ett historiskt perspektiv.
BRAV's Blog 